Swedish Language Understanding

Vad innebär begreppet 'force majeure' i juridisk kontext enligt rättsfallet, och varför bedömdes leverantörskonflikten inte kvalificera?

Force majeure kräver enligt praxis att hindret är utom säljarens kontroll och inte rimligen förutsägbart vid avtalets ingående. Leverantörskonflikten kvalificerade inte eftersom säljaren hade alternativa leverantörer – hindret var inte oundvikligt och säljaren kunde ha förutsett och undvikit problemet.

Force majeure (befrielsegrund) innebär i juridisk kontext att en part kan befrias från ansvar för försening eller utebliven prestation om denna beror på ett hinder som ligger utanför partens kontroll. Enligt 27 § köplagen och den praxis som anges i rättsfallet (NJA 2019 s. 442) krävs två förutsättningar för att befrielsegrund ska föreligga: (1) att hindret legat utom säljarens kontroll, och (2) att säljaren inte rimligen kunnat förutse hindret vid avtalets ingående (samt inte rimligen kunnat undvika eller övervinna följderna av det).

I det aktuella målet åberopade säljaren TechnoFlow AB att förseningen om 28 dagar berodde på leveransproblem från en tysk underleverantör till följd av den industriella konflikten inom metallindustrin våren 2023. Domstolen bedömde dock att detta inte kvalificerade som force majeure av följande skäl:

- En industriell konflikt hos tredje man (underleverantören) utgör enligt domstolen inte utan vidare force majeure.
- Avgörande var särskilt att säljaren haft alternativa leverantörer tillgängliga. Eftersom säljaren hade möjlighet att vända sig till andra leverantörer, kan hindret inte anses ha legat helt utom säljarens kontroll, och säljaren kunde rimligen ha övervunnit följderna.

Därmed ogillades befrielsegrunden, och säljaren ålades skadeståndsansvar. Med beaktande av proportionalitetsprincipen, reglerna om indirekt förlust i 67 § köplagen, kontraktssumman (2,1 miljoner kr) och förlustens omfattning bestämdes skäligt skadestånd till 400 000 kr (av yrkade 850 000 kr).